Elddagjämning

Avlade i mörker och köld
 Inga goda väsen välsignade vår vagga
 Ett kainsmärke bränt i vårt kött
 Ensamhet är vår följesven 

Ett öga till Mimer, en hand i ulvens käft
 Riv gammal fästning, ge plats åt ny borg
 Vägen till visdom, en smärtsam väg
 Vaknade, lidande, klarhet 

Vårt öde beseglas når vi glömmer vårt kall
 Själars vinter, ljusets fall
 Djupt ner i jorden görs urbergets sång
 Elddagjämning, vedergällning, undergång
 Våra sår i brand, de av värsta sort
 Himlen rämnar, liv rycks bort
 Djupt ner i jorden görs urbergets sång
 Elddagjämning, vedergällning, undergång 

En otyglad urkraft, en glödande runa
 Thurisaz, symbolen for jättesläkt
 Katharsis, en rening där krafter födas
 Fjättrad i bojor sen urtid, sen eon 

Pulserande magma, en skärseldslaga
 Likt världssträded tråna mot skyn
 Den vilda kraften, som världen skapat
 Kaos, mörker, transformåtion