Själavrak

Piskad av självföraktet, förgiftad in till roten
 Trasig och bruten, livets lusta vilse
 Ända strandad... vidrigt 

Någonting pulserar djupt i själen, det talar till mig
 Viljan som klamrar sig fast, glöden som aldrig slocknar 

Irrgång, irrgång... själavrak
 Irrgång, irrgång... själavrak 

Förvriden, böljande minnen tynar
 Inre syners virvelstormar avtar 

En världsbild bryts sakta ned
 Likt multen sjunkande drivved
 Sänks jag sakta ner... ner 

Ner till avgrundens hånande insikt,
 Men svaret försvann framför mig 

Åren passerar men känslan är kvar
 Tomhetens grava faktum...
 Ihålighetens döda sträckvidd 

Orörlig, hårt bunden
 Ända far jag fram, i hjärnans labyrint...
 Irrgång... själavrak
 Orörlig, ända far jag fram
 Förlist i illviljans hav